Den här dagen har jag inte så mycket att säga som jag vill dela med mig av här men man har ju mått bättre..





Jag vill offentligt be Jennika om ursäkt för mitt totalpsykbryt i morse när ångesten kommit ifatt mig och jag insett att bankomatkortet försvann någonstanns mellan köpa mat, våldsam cykeltur och käk i parken i natt..

Resten tvingas jag ignorera då jag tydligen skulle platsa bättre i himlen än på jorden och hatet verkar växt sig enormt.