Oj så lungt jag och min Tv har det.. Har ätit lite god mat och sitter här och försöker kummunicera med R samtidigt som melodifestivalen rullar på i bakgrunden.

Gud så tråkigt det är att sitta här alldeles själv! Ska väl pallra mig in i duschen snart och kanske ge mig på disken också, lika bra det.


Booooring!



Vännerna laddar förmodligen för en våldsam natt med alkoholen och skön house på Gillet. Nej, jag är inte alls sugen, nej nej! Jo! Konstigt egentligen att man är så förnuftig och stannar hemma fast man vill nånting annat. Är lite stolt över mig själv faktiskt. I kväll blir det endast jag, TV och R i mina tankar.

På tal om R så är det konstigt det där. Han har nu varit borta i drygt 1 vecka och jag trodde faktiskt att saknaden skulle ge sig lite efter ett par dagar men inte än så länge, det blir nästan värre faktiskt. Inte för att det gör mig något att sakna honom men det är ju förbannat jobbigt och irriterande för mina känslor att inte ens ha någon aning om när han kommer hem. Det skulle nog kännas bättre om jag hade ett datum att se fram emot, jag bara trampar och trampar, känns inte som att det blir en dag närmare när jag inte ens vet om han kommer om 1 vecka eller om 2 månader. Det gör faktiskt lite ont men nu är det min negativa sida som talar. Jag får nöja mig med tanken att vi kommer ses igen och förhoppningsvis ha det riktigt bra tillsammans, 1 vecka eller 2 månader går i det stora hela lika fort, kanske inte.. I efterhand däremot så spelar inte tiden så stor roll längre, det kunde ha varit julafton för 1 månad sen eller 4, det känns lixom varken eller. Det är ju som sagt lätt att tänka i efterhand men nu är faktiskt nu och det känns fan tungt!


All kärlek till R!