Men oj?! Jag fick oväntat besök i typ en kvart, haha! Sen att jag satt och tänkte "Jag är totalt ointresserad av vad som kommer ur hans käft, kan han snälla dra", det var väl mindre roligt kanske..

Jag måste sluta vara så snäll när jag inte ens vill. Dessutom måste jag sluta vara godtrogen, "okända" människor ska man inte fästa sig vid och tro att de är bra/snälla människor, det går tydligen att bluffa sig till det mesta har jag upptäckt den senaste tiden.. För 3 veckor sedan sa jag " Han är så sjukt ödmjuk, man riktigt känner hur han bryr sig om en". Jag använder aldrig ens ordet ödmjuk, det var nog första gången då jag riktigt kände det men ojoj, ni ska bara veta hur fel man kan ta. Hur mycket jag än hatar att säga det här så kan jag inte låta bli, var inte så förbannat blåögda, tro inte det bästa, för er egen skull!






Det värsta är ju också att man känner sig så förbannat korkad och allmänt blåst, man tappar lixom tron på sig själv på nått vis, tänker vad är det för fel på mig?!. Tänk inte så för Guds skull, det knäcker dig helt i onödan, jag kämpar vill jag lova för att inte göra det. Jag har tur som fan att jag har vänner som mer än gärna stöttar mig och ger mig komplimanger för den jag är, just för att jag är jag!


Starka ord såhär på kvällskvisten..
Godnatt!