Precis hemkommen, det blev 3 timmars övertid idag, INTE vad jag behövde..
Jag mår 100 ggr värre än i morse, bröstet värker, rösten försvinner mer och mer, tårarna rinner och jag känner mig typ minst i hela världen. Detta säkert på grund av en blandning mellan sjuk trötthet, hunger och stress över en massa saker.. Som sagt, liten känner jag mig..
Samtidigt tänker jag på andra i min närvaro som har det mycket värre, då skäms jag en aning över att jag klagar och så blir det ännu värre..  Hopplös dag!

Tänk bara om någon välkomnade en hem, tog emot med sin stora famn, gav ett par varma strykningar över håret och en puss i pannan. Tänk om..




Det finns faktiskt inte ens en gnista till att laga middag för dagen, vi får väl hoppas att den kommer för jag avlider nog snart av hunger. Alternativet är att somna direkt, den funkar också och jag skulle garanterat behöva sömnen bums för att bli på bättre humör. Jag har ju faktiskt öppning-stängning på jobbet i morrn så energin behövs!

Gud så jag klagar men idag tänker jag inte vika mig för detta är precis vad jag känner..
Hej sålänge!