Okej vi börjar om, skrev precis ner min livshistoria typ. Kanske inte, men dagens iallafall och sen dog datorn..
Puh..
Kvällen summeras med ett ord, piss.
Både jag och sambo har länge sett fram emot morgondagens fest. Som vanligt har mitt stora problem varit kläder, jag har letat i veckor efter något vettigt att ha på mig. Hittar klänningen med stort K och hoppar och studsar upp för trapporna idag när den låg i brevlådan.





Vad händer då??? STORLEK LARGE, den satt som en soppsäck på mig, dom hade packat fel storlek. Tårar och hatmail senare kändes det lite bättre men vafan, nu står jag på 0, vad ska jag ha på mig?!??! Jobbar 9-17.15 och festen inne i Stockholm börjar 18.00, så, tid finns inte i morgon. Vi kommer bli sena, det har vi inset för längesen, men vi ska under denna tid hitta nått bra ställe att parkera min bil, samåka till vårat hotell, göra oss i ordning och ta taxi till festen. Tid för att leta ny klänning finns inte..
AAAHHH, jag hatar att få klädpanik. Sambos bästa vän fyller 30, middag med typ 100 pers och förmodligen utgång. Så sjukt trevligt men det enda jag tänker på är typ hur ful jag kommer att vara i morgon. På riktigt. Jävla klänning...

Jag är själv hemma ikväll och natt, tur det kanske.. Sur som en citron är jag så mitt sällskap ligger definitivt inte på någons topp 1000 lista..

Gick en sväng till hemmakväll och köpte glass och godis precis, har inte ätit middag idag, kom av mig en aning. Duschat har jag med så nu blir det tjockning i soffan.
MEN, jag ser oerhört mycket fram emot att sussa på hotell med min älskade i morgon.
Och jag saknar honom...

Nej, nog om denna värdelösa kväll
Nya tag i morgon!