Gokväll (natt?)!
Som jag tidigare nämnde har jag lite att stå i och än är jag inte klar men jag bara måste kika in och berätta en sak som gör mig glad enda in i den djupaste delen i hjärtat.





Fotot högst upp är från förra året och har sen dess sutit på mitt kylskåp.
Idag när jag kom hem låg det som väntat en del post i lådan men bäst av allt var detta kort (längst ner), så himla glad blev jag. Mest av allt för att jag har dåligt samvete för att jag aldrig träffar denna familj och ändå får jag ett julkort, snacka om att det betyder mycket!!
Marie och jag umgicks väldigt mycket på gymnasiet men efter skolan blev det lite som att vi gick åt varsitt håll, hon kilade stadigt med pojkvän och barn nummer 1 (nummer 2 i magen i detta nu) och första året jobbade jag ihjäl mig i Danderyd och sedan blev jag singel och flyttade till Uppsala, det blev bara inte så att vi sågs.
Det var längesen sist tyvärr, att det alltid blir så. Det blir så med många vänner mer eller mindre när man "kommer upp i åldern", många av mina vänner har barn redan eller bebis i magen. Vi jobbar olika, man har olika friditsintressen osv.. Jag bara önskar att man hade två dagar till i veckan. Två dagar när man undsätter tid. Ja men tid finns väl kanske men ni vet hur det blir?
Åh, det är jobbigt, man vill kunna dela sig i två delar ibland..

Men, det jag ville komma fram till är tusen pussar och kramar till familjen Brunnberg/Friman för att ni tar er tid att skicka ett julkort till mig!!!