händelserikt

Dagen började med ett gnäll ur min käft till iina som löd såhär;
 - Det är inte männskligt att gå upp såhär tidigt (07.20).
Schysst, inte ens säga godmorgon till min vän iina. Vaknade förresten inatt av att hon sa;
- Nej hjälp, snälla sluta!
Haha, hon drömde att en tant skulle köra över en häst. Tanten var tydligen riktigt läskig enligt iina. Hon hade till och med svårt att somna om sen, hon som inte gillar hästar för fem kronor..

Väl ute på motorvägen gick det satans fort, blev hindrad av en bekant i trappen på vägen ut och åkte lite senare än vad vi hade tänkt, iina skulle ju köras hem med.
När jag nästan kommit fram till Väsbyavfarten så står allt helt plötsligt stilla. En minut senare kommer en satans massa blåljus från alla håll och kanter. Efter cirkus 20 minuter börjar vi rulla lite smått och 15 meter framför ligger en bil helt mosad mot en vall på kanten. Blä, blä och återigen blä, dom hade inte ens fått ut personen i bilen utan stog och försökte såga/klippa loss den stackarn. Undrar om hon/han/de överlevde.? Jag bestämde mig genast för att bli mer nöjd med det enda liv jag har!

Väl på jobbet möts jag av ytterligare dåliga nyheter, vi måste dra ner på timmar.. Suger! Vi säljer alltså för lite, säljer vi mer får vi jobba mer, ganska logiskt. Skulle jobba 11-19 på söndag, nu ska jag helt plötsligt bara jobba 11-14, det är alltså ca 700 kr efter skatt jag torskar bara den dagen.. :( Tråkigt men vad gör man.. Jävla finanskris! Klart att klädbranchen drabbas men man tycker ju också att de som handlar dyrare märkeskläder borde gå ner sig lite i pris och handla på lite billigare ställen med ungefär samma innehåll.. Blir inte klok på sånt, inte heller på när folk shoppar, i vårat centrum är det helt oförutsägbart, finns ingen logik. Man kan tro att det handlas efter lön men det är inte så säkert..


Trots alla detta bittra händelser så har jag varit förvånansvärt glad idag. Den här "hippa" bruden som säger tack en extra gång, ger kunderna en extra komplimang och önskar en trevlig dag/eftermiddag. Antingen blir man glad eller så blir man irriterad när man ser en "sån", dom flesta blir glada eftersom lycka har en tendens att smitta av sig. Borde ju som sagt inte vara sådär jätteglad men det var jag faktiskt, hade kanske nått med det där " vara glad för den enda liv jag har" att göra.. Kan vara allt kaffe jag slängde i mig också..?

Nu sitter jag här i alla fall i min lilla lya och håller på att somna, det är slitsamt att jobba 9-19.15 när man inte är van att gå upp så tidigt! Min vän har lurat ut mig på en öl så jag ska väl hoppa in i duschen nu och hoppas på att jag piggnar till lite grann.

Slänger in en söt bild på min brorsdotter när hon var mindre

Goa älskade vän!



Puss o kram



Kim Alexandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback