Åh, suck och stön! Inget positivt kommer komma ur det här inlägget så jag fattar mig rätt kort..

Vi har ju uppfunnit allt här i världen men varför har ingen uppfunnit nån slags operation som raderar minnen man inte vill ha kvar? Den där jääävla bilden av gårdagen ploppar upp alldeles för ofta och jag blir så jävla arg/ledsen/besviken och framförallt äcklad, tänk om man typ kunde bränna bort den lilla minnesdelen i hjärnan. Då skulle jag kunna passa på att helt och hållet radera de senaste 6 månaderna så jag slipper tänka på hur mycket av mig själv jag gav, hur mycket tårar som rann helt i onödan och börja om helt på ny kula. Det tänker jag visserligen göra oavsett men det skulle ju underlätta om man bara glömde bort allt!



På tal om gårdagen, jag visste inte att jag kunde bli sådär arg, jag är chockad, det bara bubblade i mig av ilska! Känns inte riktigt som min stil och stå och fullständigt skrika ut alla jävla tankar på krogen, pinsamt kanske men jag vägrar att acceptera ett sånt beteende av någon som innan den här händelsen betydde väldigt mycket och minst sagt gett mig samma vibbar tillbaka, allt känns bara som en fet jävla lögn!




Så många fula ord som kommit ur den munnen den senaste tiden och sen det här, inget jag behöver direkt!

Nu är det nog stopp, jag skulle kunna skriva en bok om mina tankar just nu men jag tror nog att jag hejdar mig..


Nu ska jag laga mat, vilket jag gjort 3 ggr den här sommaren, måste bättra mig där...


Hej.