För er som gillar roliga, korta inlägg så kan jag säga att ni kan sluta läsa här..
Jag har på känn att detta inlägg kommer att vika ut mina känslor en del, det kanske till och med kommer att såra någon/några men jag måste få dela med mig av vad jag tycker och tänker!


Så, vad är det nu då? Jo, jag gjorde ett val jag inte gjort på 10 månader idag, nämligen att ringa mitt ex Robert. Jag hade en tanke på att svänga förbi och hälsa på "min" älskade katt Rocky som jag inte träffat sen i oktober.
Jag saknar Rocky galet mycket ibland och tog äntligen till mig modet att ringa samtalet jag fasat för. Jag har ingen som helst aning om vad Robert tycker och tänker om mig men jag förstår om tankarna inte är så höga, jag var/är väl inget drömex direkt eftersom jag sa tack och adjö till sambolivet på landet ganska hastigt för att börja om på ny kula ensam, för att hitta mig själv utan att vara beroende av någon, Vi var ändå tillsammans i 4 1/2 år och man utvecklas ganska mycket mellan 15-20 år.




Jag träffade Rikard och blev tillsammans med honom efter 5 månader som singel, rätt fort alltså och jag förstår verkligen om det uppfattas så av andra. Jag vill poäntera att varken jag eller Rikard ägnade många tankar åt att faktiskt bli tillsammans i början, jag skulle ju vara själv hade jag bestämt. Jag blev helt plötsligt galet kär i den människan och tänkte, vafan, nu har jag chansen, ska jag ge upp det här bara för min stolthet? Nej, så blev det inte, jag hade aldrig trott att jag skulle falla för en person så snabbt efter allt som varit!


Nåja, tillbaka till katten och det jag vill komma fram till. Jag tog mig i kragen och ringde men fick inget svar vilket gör mig ledsen, jag vill så gärna träffa Rocky, tänk om jag aldrig kommer att få göra det? Robert har ny tjej och henne har jag pratat med och det är okej att jag kommer förbi på fika eller så och hälsar på men jag blir ju orolig och frustrerad eftersom han inte heller svarat på ett mess jag skickade för ett tag sen angående Rockys försäkring. Det kan ju inte bero på att hans nya tjej inte vill ha mig där i några minuter då det inte alls verkade så, han kanske helt enkelt tycker att jag kan dra åt helvete och aldrig mer tänker prata med mig?


Det är väl inte så konstigt att man saknar en katt man tagit hand om sen har var 8 veckor och drygt 3 år frammåt, en katt som funnits där i vått och torrt och sovit på ens bröst sina 3 första år?




Tänk att plutten var så liten så han sov under en strumpa..
( I sina äldra dar lärde han sig även att sitta på kommando :D )

Förmodligen tycker ni att jag överdriver mina känslor men då har ni nog aldrig haft det bandet vi hade mellan varandra jag och Rocky


Jag var bara tvungen att lätta mitt hjärta några hekto och skriva av mig lite, är det jag som är dum i huvet som tror att jag kan höra av mig efter så lång tid och hälsa på?