Godmorgon!
Den här morgonen har för mig varat i 40 minuter, 40 förjävliga minuter..
Nu ska jag åka och lämna bilen hos Kiira som ska låna över dagen, sen blir det träning för första gången denna vecka, ångest ja.
Ångest, ett återkommande ord, eller vad innebär klumpen i magen? En av alla känslor jag vet att jag känner är i alla fall besvikelse, på hög nivå.





Jag är inte den som begär speciellt mycket av folk men är det någonting jag vill ha så är det ärliga och raka kommunikationer. Hur svårt kan det vara? Tystnaden säger mer än nog men, jag bara önskar att  personen i fråga tycker att jag förtjänar mer än ingenting. Säg inte saker du inte ens menar, what´s the point?


Well, livet går vidare och jag överlever. Synd bara att det känns som att man får smäll efter smäll, i dessa mörka och ensamma tider känns det dessutom mycket värre.

Tänkt om man hade två hjärnor? Att man bara kunde lägga alla dåliga tankar på hyllan ett tag och ladda in nya, positiva tankar. Ha en reservhjärna att utnyttja under tiden. Haha, år 2045 kanske?


Jag skulle kunna skriva en bok om alla tankar som snurrar i mitt huvud.
Jag hatar att jag är en riktig funderare!


Nej, usch. Bäst jag ger mig av och gymmar bort lite frustration!