Seriöst..
Jag undrar vad fan det är för fel på det som bestämmer vad som ska hända i ens liv?!

Gårdagen var bara ett stort skämt och en slap in the face.
 I hopp om en lite bättre dag somnade jag efter mycket funderande. Vad händer? Jo, mobilbatterierna dör och nu går det inte att ladda den..? Allt känns bara som ett stort jävla skämt. De senaste dagarna har jag svurit åt att det är så förbannat tyst på mobilen och nästan önskat att jag inte hade nån, man ska vara försiktig med vad man önskar sig tydligen..

Mitt känslomässiga plan har varit svajigt länge, i mer eller mindre ett år har jag mestadels bara tyckt att kärlek är bajs och bara gör en illa. Nu är det på riktigt stopp, stopp, stopp. Nog, det räcker. Jag ska inte beblanda mig med någon på ett bra tag, jag ska absolut inte ge någon någonting av mig själv. Jag tror faktiskt på riktigt att jag kommer att bli knäpp i huvudet om jag överhuvudtaget låter mig tycka om någon och detta sker igen. 
Kan inte någon berätta vad som är felet med mig? Ja så är det, det värsta är ju att jag endast ser fel på mig själv, jag letar fel och jag hittar fel som jag vet egentligen inte finns. Jag får mycket komplimanger och många säger att det absolut inte är mig det är fel på, jag träffar bara jävligt fel varenda gång. Men, hur mycket otur kan en människa ha då? Det måste ju vara i mig någonting ligger?



Lönen trillar in och är redan borta, på riktigt borta, ett skämt.. Fyfan säger jag bara, bättre har man ju mått..

Vi får se när jag återkommer men jag tror nog att detta räcker som förklaring till att jag faktiskt inte pallar. Jag skulle kunna skriver tusentals meningar om hur jag känner och tycker men ska jag vara ärlig så tror jag inte att omvärlden bryr sig speciellt mycket och att det bara kommer att uppfattas som att jag tycker synd om mig själv.

Så, ta hand om er så länge och jag lever. Även om jag inte kommer att kunna nås på varken mobilen eller blogga. Jag behöver nog en paus från livet runt omkring mig.
Och tack till mina vänner för att ni pallar med mig när jag känner såhär, jag hatar att klaga och vara nån slags nerdämpad kompis. Jag ska försöka hålla huvudet högt för eran skull och jag vet, jag vet att jag klarar allt, det behövs bara lite tid!