Att le.


Jag ler sällan på kort.
Anledningarna är nog lika bra att jag håller för mig själv men kort och gott så bli det sällan bra så.
Nu har jag ju skaffat mig en nytt leende, okej, en ny nyans så jag borde lära mig att le?
Men.. Man ler ju aldrig med undertänderna, hur skulle det se ut? Mer hästlikt.
Synd att det är där blekningen tog som bäst, haha.



Nu ska jag, sambo, mamma, pappa, bror, brorsdotter och svärmor in till Stockholm och Scalateatern för att se på
"The original Band, the ABBA tribute", en föreställning med dans och musik av ABBA, musiken, det framförs av andra musiker.
Smygpremiär idag och eftersom min pappa är manager till en av musikerna så är vi, vänner, radiokanaler och lite andra samarbetspartner inbjudna. Kul ska det bli! Pappa är så stolt så och blir himla glad när vi kommer! Min gullefar..
I övrigt åker dom till Kina och gör föreställningar nästa vecka. Catching*, pappa får med sig en shoppinglista ;).


Kim Alexandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback