Nu finns det mycket som snurrar i mitt huvud. Allra mest längtan!
Jag längtar efter - att få mitt hår fixat, sätta i förlängning, tandblekningen, sommaren, hjärtats 30-års fest, mitt nya jobb, mina nya skor, att träna, att komma i den form jag vill, helgen, semestern, att bli brun, att åka till Göteborg, att få barn, Nennes bebis, summerburst!
Det finns mycket, massor och mer jag ser fram emot, mer eller mindre långt fram.
Längtan måste ju vara en riktigt sporre för folk som mår dåligt. Ser man bara längtan så känns allt bättre? Att man ser en framtid som i sina egna ögon är väldigt ljus, även om det bara är längtan efter ett ögonblick?